Inom skadeståndsrätten figurerar ett antal olika begrepp och det gäller att hålla tungan rätt i munnen då man skall diskutera dessa begrepp. Många gånger kan det vara svårt att ta till sig information om skadeståndsrätten om man inte har kunskap om dessa begrepp. Inom vissa områden, särskilt sådana områden som är mer teoretiska, används ett antal olika begrepp för att försöka förklara rättsläget eller för att argumentera för en viss ståndpunkt. Den så kallade adekvansbedömningen är ett sådant område, där många olika begrepp används för att förklara ett teoretiskt förhållandesätt. Adekvat kausalitet Den som läser om skadeståndsrätt kan sällan undgå att höra begreppet adekvat kausalitet. Syftet med adekvat kausalitet är att söka begränsa det skadeståndsrättsliga ansvaret till vissa situationer. En första förutsättning för att skadeståndsansvar skall uppkomma är att kausalitet föreligger, d.v.s. att det finns ett orsakssamband mellan skadan och handlingen. Med detta menas att skadan skall ha orsakats av handlingen. Adekvans är ytterligare en begränsning och innebär att det endast är sådana skador som är förutsebara som skall ersättas. Begreppsparet tillräcklig betingelse och nödvändig betingelse För att bestämma ett orsakssamband används ofta begreppen tillräcklig betingelse och nödvändig betingelse. Med tillräcklig betingelse menas att handlingen är en tillräcklig orsak för skadan. Som exempel kan nämnas att om 5 mg gift är tillräckligt för att döda en person och två personer ger samma person 5 mg var är båda handlingarna en tillräcklig betingelse för skadan. Att ge giftet var nämligen tillräckligt för att personen skulle dö. Med nödvändig betingelse menas att om handlingen inte hade företagits hade skadan inte uppkommit. Om en person ger 6 mg gift och en person ger 1 mg gift var den förstnämnda handlingen en nödvändig betingelse, eftersom endast 1 mg gift inte var tillräckligt för att döda någon. Samverkande och konkurrerande skadeorsaker Om en handling både är en nödvändig och tillräcklig betingelse föreligger kausalitet. Saken blir däremot en annan vid samverkande skadeorsaker. I sådana fall är inte någon av handlingarna en tillräcklig orsaksfaktor i sig, men tillsammans kan de orsaka skadan. Om exemplet från ovan används är en samverkande orsak om de två personerna ger 2 respektive 3 mg var till den skadelidande. Konkurrerande orsaksfaktorer är istället två faktorer som konkurerar med varandra. I sådana fall är båda tillräckliga för att orsaka skadan på egen hand. I farans riktning För att avgöra om handlingen är adekvat används ibland principen om att handlingen skall ligga i farans riktning. Härmed avses att handlandet skall ha ökat risken för skadan. Detta innebär att skadan skall ha varit något sånär sannolik eller förutsebar. Skolexemplet är en kusk som kör last med häst och vagn efter att ha tittat lite för djupt i glaset. Kusken somnar och hästen väljer på grund av detta en annan väg än den tänkta. När ekipaget har kommit en bit in på vägen slår blixten ned och lasten förstörs. Uppkommer skadeståndsskyldighet för kusken? Svaret är nej, eftersom skadan inte låg i farans riktning. Att somna på kuskbocken ökar inte risken för att träffas av blixten. Hade däremot skada uppkommit för att hästen körde ned i diket skulle skadeståndsansvar kunna uppkomma. En sådan skada är nämligen i farans riktning.